Förlåt...
Jag vet att jag inte sagt något till någon utanför familjen än, men det var för att om jag inte sa något skulle det kanske inte vara sant. Och då hade allt vart bra!
Ingen förstår nog hur jag känner och det är jag fullt med på, och jag har försökt hitta bra vägar att lösa problemen på. Jag kom in på Komvux............
Jag vet att jag borde vara jätte glad, men allt jag känner är att detta kommer att skita sig som allt annat. Jag klarar inte av det ensam... Och nu är det inte vanlig stöttning jag pratar om, utan att jag kommer inte att kunna gå dit ensam. :( Gud va patetiskt det låter.. Men det är där det har skurit sig på både Ale och Angered. Men jag har som sagt kommit fram till en ganska bra lösning som allt hänger på nu. Jag ska på ett infomöte på torsdag och då kommer min stackars mamma följa med mig.. Och tills jag får hjälp av en socionom som kan följa med mig så kommer hon få hjälpa mig mer. Det känns ganska elakt.. Men hon gör ändå inget just nu. Och det kan hända att hon måste läsa några ämnen där oxå så då slår vi två flugor i en smäll.
Jag fick svaret i mitten av förra veckan och har haft hjärtklappning sen dess.. Hur bra är det lixom? Men nu måste jag nog äta frukost! / Nathalie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar