Omg vilket dygn..
Igår kväll (måndag ca 20.30) skulle jag och min mamma skritta ut en liten sväng. Mamma satt på Qola och jag satt så klart på Wenja. När vi kom in på en grusväg så halkar Wenja ner i diket (!) med ena frambenet och följer så klart med med huvet före ner i det ganska så djupa diket, jag som sitter på glider fram på hennes hals och hon lägger sig ner på sidan. Allt går så fort och helt plötsligt ligger jag framför en chockad häst på 700 kilo som försöker ta sig upp ur diket, vilket resulterar i att hon trampar många många gånger på mig.. Jag kände mig som hulken och försökte putta bort henne, men lixom hallå? 700 kilo?! När Wenja väl har tagit sig upp ur diket kunne jag inte annat än att skrika...
Min stackars mamma ringde ambulans och till Ulf och Matildha för att få hjälp med hästarna. Jag ligger fortfarande helt vriden i det kalla diket som dessutom är fyllt med ca 5 cm vatten. Det var kallt vill jag lova.. =P Efter bara en kvart är alla på plats, ambulanserna var där och hästarna var borta och Bea hade lyckats ta sig dit i en jäkla 90. Då började allt jag var rädd för. Ambulans männen klippte sönder både min dyra jacka och min nya tröja och började sticka i mina armar! Jag fick morfin och förklarade för han som höll på med mig att jag var gött förbannad på honom (med ett stort flin förståss) och svamla om allt möjligt.. ^^ Allt är en väldigt lång historia som jag inte orkar skriva nu men jag överlevde åtminstånne. Blev gött skärrad när nån började prata om blod på vägen då jag fattade att det måste vara från Wenja. Stackars Wenja... :,(
Väl på sjukhuset blev jag röntgad och fick inte äta nån fast föda försen efter lunch idag. Dom misstänkte att jag hade en spricka i bäckenet och kanske skulle opereras. Ni kan ju ana vilken jäkla ångest jag hade när jag låg där ensam och tänkte på vad som kanske hade hänt mig och hur Wenja mådde nu. Som tur var så var det ingen spricka och jag fick åka hem nu på kvällen. Igentligen ville dom ha kvar mig tills i morgon men jag lyckades övertala dom ^^
Men nu måste jag nog förflytta mig till soffan.. Tack för all hjälp med hästarna Matildha och tack till alla andra som bryr sig. Pussar
2 kommentarer:
Tur att det gick bra och att du inte va ensam <3 Hoppas du återhämtar dig snabbt igen =) blev lite orolig för dig juh =( <3 kärlek till dig <3
Ussch gud va läskigt, du får vara försiktigt.. Annars får juh jag ont också.. Puss, älskar dig sötis..
Skicka en kommentar