Borde jag inte vara glad? Glad att jag kom så lindrigt undan? Det borde jag ju.. Så varför är jag inte de då? Har haft sån jäkla ångest hela natten och det enda jag kunde tänka på när jag släckte lampan var den mörka siluetten av Wenja som hoppade omkring över mig. Jag antar att det är ganska vanligt att känna så här efteråt, jag blev ju ändå erbjuden att prata med en kurator på sjukhuset.. Men endå..?
Blir gråtfärdig så fort jag tänker på det. Jag var uppe och klappade lite på Wenja igår eftermiddag. Hon är så underbart söt! Hon stod i hagen när jag kom och hon och Esperanto (Matildhas andra häst) kom direkt när jag ropade lite lågt efter dom. Jag gick fram till Wenja och hon lyfte huvudet så hon hade mulen i höjd med mitt ansikte och jag tänkte att "hjälp, nu kommer hon väl bita mig!" =S Men det gjorde hon inte.. Hon bara stod där med mulen jätte nära med öronen framåt. ^^, Hon är så jäkla underbar! Jag har fortfarande inte sett hennes "skada" för det var ju ganska mörkt där ute, men hon kunde ju gå och alla andra säger att det inte är nån fara med henne så..
Men nu ska jag sluta gnälla! Måste ta en dusch.. Har inte duschat sedan i måndags, några timmar innan olyckan.. x) Det var väl det enda posetiva då, att jag var ren när jag åkte in.. Tihi!
// Nathalie mörbultad.. ^^ Kramar
1 kommentar:
Jo det är väl så man kan känna ibland efteråt ..när man verkligen tänker efter vad som hände, men det blir säkert bra snart igen och du kan fortsätta som vanligt =), jag tror inte dom vill göra dig illa på något sätt. För djur brukar göra allt för att inte skada personerna som tar hand och uppfostrar dom. (= hoppas du får en bra dag iaf :) pussar <3
Skicka en kommentar